Litteraturens betydelse ställer många frågor om hur vi vill leva. En gärning om banbrytande idéer. Fria förhållningssätt som tar oss ett steg längre. ett självförverkligande som tvingar oss att läsa en viss litteratur. Ibland överskrider vi även vissa gränser kring detta område som rör texter och litteratur.

 Det råder också sällan någon enighet kring läsandets betydelse. Målet för livet är annars att att ta åt sig mycket kring den litteratur vi erbjuds, själv tycker jag att den ofta är för svår att begripa och ännu mer svår att ta till sig. Andra banbrytande saker att ta hänsyn till inom området är att förkunna och förneka i samma anda.

 Begriper ni överhuvudtaget vad denna blogg handlar om. Nej jag förstod det och det gör faktiskt inte jag heller. Den är både obegriplig och oklar, men säkert rolig att läsa för det är inte meningen att man ska förstå och inse allt man läser. Detta är ett utmärkt exempel på detta.

Namn på personer eller figurer i litterära sammanhang är ett intressant ämne. Framförallt tycker jag om att gå igenom dessa namn och uttryck som många av våra författare gett oss genom flera decennier

Namn som man både kan skratta och känna för. Namn som följt med oss i årtionden och som man inte glömmer i första taget. Nu vill jag lyfta fram några av mina favoriter. En jag gillar och de är mer till sitt namn är Klabbarparn vilket namn att komma på. Artur Rholén spelade denna figur i Åsa-Nisse filmerna mellan 1949-1968.

En annan är Lex Luthor stålmannens ständiga fiende. Ett starkt namn kring en ganska misslyckad person som ständigt förlorade i kampen mot sig själv. Jag kan sitta här och skriva om hundratals, men jag ska bara nämna en till och det är min första figur jag på allvar kom i kontakt med var John Blund. Fyra år gammal somnade jag alltid till denna figur som min mamma berättade om.

Litteratur som ska läsas är ett gift som jag inte kan bli av med. Ett beroende som styr mitt liv. Böcker, tidskrifter, bloggar, inget kan stoppa mig i mina ambitioner att ständigt läsa. Sitter jag för länge utan dessa bokstäver som jag måste se framför mig nås jag av en signal som når det avgörande delarna i min hjärna och jag påminns på nytt om detta behov. Jag drabbas dagligen av detta och det finns inga marginaler till att devalvera detta till ett mindre problem. Ambitiösa försök att lägga om min livsstil, det har aldrig fungerat. Detta läsbehov är fast och det känns bara otänkbart att det plötsligt skulle avta eller rent av upphöra. Några förutsättningar för ett drägligare och mer anpassat liv som övriga har, det ser jag inte framför mig. Jag kommer förbli denna text nörd som måste läsa och det är i en takt som ingen annan.

Tillsammans med dramatik och epik är lyrik den tredje klassiska huvudgenren inom skönlitteraturen. Tidiga former av lyrik var väldigt bunden och strikt hållen. Något som den inte är idag. För nu finns det inga begränsningar på hur man skriver dessa ofta poetiska och koncentrerade texterna.

Flera lyriker försöker förmedla och hitta en känsla eller bild av de vi läser. En personlig närvaro som båda kan riktas till den enskilde eller till flera i en grupp. Grupper som inte får vara för stora för då förlorar lyriken ofta i värde. Jag älskar denna litterära form av skrivande och den tar fram väldigt djupa och personliga egenskaper som berör och ställer frågor som vi själva ska söka svaren på.

Bara själva ordet lyrik nämns på ett väldigt kärleksfullt sätt och detta ord kommer för all evighet att ligga på min fem i topp lista över vackra ord.

Göra film av framgångsrika böcker är något vi sett i över 100 år. Det finns många guldkorn att plocka fram och det skulle vara enkelt att göra en egen topp 50 lista över filmer som från början var böcker som var framgångsrika världen över.

Att just ”mina” böcker som jag läst under de senaste 10 åren har blivit filmade måste betyda att jag hittat rätt i läsdjungeln och köpt rätt böcker för det har som sagt vad inte dröjt länge innan de har blivit film. Da Vinci koden var den första i raden sedan fortsatte de bara. Stig Larsson trilogin ( jag läste alla tre på mindre än 10 dagar) är den senaste.

Nu läste jag i förra veckan att Mikael Persbrandt ska bli vår nya Carl hamilston. Tre romaner av Jan Guillous böcker som ännu inteblivit filmade ska bli filmade. I Nationens Intresse från 1988 I hennes majestäts tjänst från 1994 och Men inte om det gäller min dotter från 2007

Böcker jag redan läst och som jag kan lägga i min samling över böcker jag läst som blivit film.

Astrid Lindgren är Sveriges mest berömda och betydelsefulla författare och hennes verk är idag översatta till mer än 90 språk. Jag upprepar 90 språk en bedrift i sig. 2002 dog hon 94 år gammal och då beslöt sig vår regering att instifta ett internationellt pris i hennes namn.

 Detta pris delas sedan dess ut årligen och prisumman är på 5 miljoner. En summa som också ska inspirera andra inom området. barnlitteraturen har en förmåga att öka förståelsen och utbudet mellan kulturer. Att barn också har tillgång till litteratur är en förutsättning för öppenhet och demokrati.

Astrid var emot alla former av våld och deltog ofta i program och seminarier där hon talade om fred och demokrati. Astrid förnyade även barnlitteraturen till en ny nivå med konstnärlig integritet för barns och ungas rättigheter.

Detta pris hyllar jag högre än något annat av alla som delas ut varje år. För mig är och var Astrid Lindgren ett föredöme och en som jag alltid kommer uppskatta. Ett av många korrekta uttryck som hon kom på var.

Bra litteratur för barn ger barnen en plats i världen

Jag kunde inte ha sagt bättre själv.

Ordet nyckelroman betyder att romanen är en berättelse där verkliga händelser eller personer figurerar i en annan form än den verkliga eller maskerad form som det populärt kallas. Det sker oftast där ortnamn, organisationer eller namn inte är verkliga, men själva händelsen som beskrivs i romanen är baserat på en riktig historia. En sådan roman är Ondskan av Jan Guillou som delvis sägs vara självbiografisk. Det handlar om alter ego Erik Ponti som lever och växer upp i Stockholm på 1950-talet med sin sadistiske styvfader. Erik är ändå fast besluten att skapa ett nytt liv utan allt detta onödiga våld.

I samband av filmatiseringen 2003 debatterades det flitigt om romanens överensstämmande med verkligheten Ingenstans i boken stod det dock att allt skulle var sant. Guillou hävdade också att vissa saker är sanna (de som betyder något) och andra inte.

En författare som folk vet väldigt lite om idag, men som är en av Sveriges främsta var Jan Fridegård. 1897-1968 Efter flera motgångar där hans föräldrar aldrig riktigt accepterade honom blev han till sist efter hårt jobb etablerad och efter romanen ”En natt i juni” ansågs han färdig och blev en av våra mer kända inom litteraturen fullt i klass med Ivar Lo Johansson, Moa martinsson och Vilhelm Moberg som skrev ungefär vid samma tidpunkt.

Många av Jans budskap i hans böcker att det viktiga var inte att bli rik på pengar utan på  erfarenheter, kärlek och intressanta budskap. Han hade förmågan att skriva om något mindre och enklare och ändå göra det till spännande berättelser Jan Fridegård är en väldigt läsvärd författare som borde få mer utrymme och en större plats bland de stora man jämför honom med idag.

1980 som femtonåring köpte jag en bok som hette Mördarens val En roman om ett brott där en viss Steve Carella med kolleger jobbade som kriminalpoliser. Sedan var jag fast. Då skrev han under pseudonymen Ed McBain och inom två år hade jag köpt allt han hade skrivit om de 87:e polisdistriktet i en fiktiv stad som hette Isola.

 Idag har jag förstått att böckerna var tydligt baserade på New York där Isola motsvarade Manhattan. Staden hade också fem stadsdelar, precis som New York. Totalt blev 55 romaner om detta polisdistrikt och idag har jag samtliga. Den första kom 1956 och den sista postumt 2005 eftersom Evan Hunter avled tidigare samma år i strupcancer 79 år gammal.

Idag har jag även andra stora namn som jag läser, men han var min första favorit och en som jag ofta tänker fortsättningsvis läsa fast det kan vara den fjärde gången i ordningen.

Tjenamors Helsingfors.

Läsa är att njuta av livets goda ting.
Hellre läsa en bra bok istället för att lyssna på Sting.
Läs och ta åt dig av de fina som sidorna erbjuder.
Texterna ger mer än alla dessa fina bilder.
Favoriten är romaner on brott.
Där personer mördas av skarpa skott.
En handling som byggs upp av en stigande spänning istället för en tråkig bagatell.
Här hemma har vi en som jag läser och han heter Henning Mankell.
Sittande med en bok och ta till dig allt de du får ut av allt det skrivna.
Istället för bara vissa bitar som känns givna.
Jag älskar att läsa och kunna längta efter varje ny sida.
Just nu läser jag en bok av Stephen King som heter Lida.
Ni som funderar att läsa mer, tveka inte att börja.
Det är roligare än att sitta ensamm i soffan och sörja.