1980 som femtonåring köpte jag en bok som hette Mördarens val En roman om ett brott där en viss Steve Carella med kolleger jobbade som kriminalpoliser. Sedan var jag fast. Då skrev han under pseudonymen Ed McBain och inom två år hade jag köpt allt han hade skrivit om de 87:e polisdistriktet i en fiktiv stad som hette Isola.

 Idag har jag förstått att böckerna var tydligt baserade på New York där Isola motsvarade Manhattan. Staden hade också fem stadsdelar, precis som New York. Totalt blev 55 romaner om detta polisdistrikt och idag har jag samtliga. Den första kom 1956 och den sista postumt 2005 eftersom Evan Hunter avled tidigare samma år i strupcancer 79 år gammal.

Idag har jag även andra stora namn som jag läser, men han var min första favorit och en som jag ofta tänker fortsättningsvis läsa fast det kan vara den fjärde gången i ordningen.

Tjenamors Helsingfors.

Läsa är att njuta av livets goda ting.
Hellre läsa en bra bok istället för att lyssna på Sting.
Läs och ta åt dig av de fina som sidorna erbjuder.
Texterna ger mer än alla dessa fina bilder.
Favoriten är romaner on brott.
Där personer mördas av skarpa skott.
En handling som byggs upp av en stigande spänning istället för en tråkig bagatell.
Här hemma har vi en som jag läser och han heter Henning Mankell.
Sittande med en bok och ta till dig allt de du får ut av allt det skrivna.
Istället för bara vissa bitar som känns givna.
Jag älskar att läsa och kunna längta efter varje ny sida.
Just nu läser jag en bok av Stephen King som heter Lida.
Ni som funderar att läsa mer, tveka inte att börja.
Det är roligare än att sitta ensamm i soffan och sörja.

När jag var liten prenumererade jag på böcker. Så fort jag såg att det fanns några böcker i serien Kalla Kårar, beställde jag hem dem direkt. Jag hade (har hittat en lista med alla):

1. Kalla Kårar – En hårresande Historia

2. Kalla Kårar – Gökurets förbannelse

3. Kalla Kårar – Spegel, speegel på vinden där

4. Kalla Kårar – Varulven

5. Det onda ögat

6. Trädgårdstomtarna anfaller

7. Vanessas förbannelse

8. Mitt liv som varulv

9. En liten vit kanin…

10. Det förkrympta huvudet

Jag hittar inga fler. Och jag kommer inte ihåg titlarna i huvudet. Men R.L. Stine har gett ut 60 böcker i Kalla Kårar serien (Goosebumps som de heter på engelska), endast 21 är översatta. Lite tråkigt att jag inte hittade fler nu. Nästa gång jag är hemma hos mina föräldrar ska jag kolla om jag har kvar böckerna. Jag älskar att läsa skräck, även fast de är riktade mot barn mellan 9-13 år.

Vem älskar inte Twilightböckerna?! Den som inte gör det får en smäll av mig. Nej, såklart inte. Men de är sååå bra! Böckerna är mycket, mycket, mycket bättre än filmerna (har dock bara kommit ut två filmer iofs. men ändå). Stephanie Meyer skriver så bra. Man kan verkligen leva in sig i karaktärerna.

”Handlingen kretsar kring huvudpersonen Bella Swan. Hon bor i Phoenix, med sin mamma och hennes nya man Phil. Men Phil behöver resa mycket i sitt jobb som basebollspelare, så Bella bestämmer sig för att bo med sin pappa Charlie. Charlie bor i den regniga småstaden Forks. Hon kommer dit i mitten av vårterminen, men får ganska snabbt vänner. På lunchen en dag får hon syn på syskonen Cullen, och blir genast intresserad av den mystiske Edward Cullen. Edward undviker henne till en början, men inser snabbt att han inte kan vara utan henne. Bella börjar få misstankar om Edwards talanger, till exempel att han är väldigt stark, snabb, likblek, kallhudad och att hans ögon ändrar färg. Till slut kommer hon fram till att han är en vampyr, men det hindrar henne inte från att bli kär i honom. En komplicerad förälskelse börjar och gör livet svårt för det omaka paret. När det dessutom dyker upp ondsinta vampyrer i staden får Bella och Edward kämpa för att kunna vara tillsammans.”

Jag började läsa Historikern för ett antal år sedan. Sjukt seg bok. Men det är ungefär som Stephen King’s böcker, alltså, när det väl blir läskigt så blir det läskigt! Jag är helt frälst i Dracula – som denna bok handlar om. Boken är även sjukt intressant.

”Min käre och olycksalige efterträdare !

En ung kvinna utforskar sin far historikerns bibliotek när hon en sen kväll gör en märklig upptäckt. I en bok hittar hon ett gulnat brev med en olycksbådande inledning. Sidorna i boken är helt tomma sånär som på ett träsnitt föreställande en drake. Och under draken står ett enda, skräckinjagande ord: Drakulya .

Den unga kvinnan vill forska vidare, trots att hennes far avråder henne. Hon tar vid där han slutade, full av ungdomlig entusiasm och skräckblandad förtjusning. Men när fadern försvinner och hon måste ge sig av för att söka efter honom, inser hon att sagan faktiskt är sann och att det inte bara är hennes eget liv som står på spel…”

Att jag inte tagit upp honom innan..! Stephen King – kungen av skräck. Har ni läst någon bok av honom? Jag har läst It -fast på svenska, Det alltså. Om clownen… Uuuusch. Alltså, han skriver väldigt bra. Tyvärr är det väldigt segt emellanåt. Men när det väl blir läskigt, så är det läskigt! Clownen käkar barn. Jag minns i början av boken, när Det tuggar i en unges armhåla. Otrevligt.

Många av hans böcker har ju blivit filmatiserade. Bl.a. Det. Jag såg den för inte så länge sedan. Den var säkert bra på den tiden, men idag verkar den bara lite löjlig tyvärr. En lång och seg film, hela tre timmar. Sen har vi ju Djurkyrkogården, Carrie, Christine, Den Gröna Milen och många, många fler!

Hej!

Har ni läst några böcker av Johan Ajvide Lindqvist? Den första boken jag läste med honom var Hantering av de Odöda. Sjukt bra skräckroman! Jag blev så äcklad och fascinerad av hans språk att jag till slut köpte Låt den rätte komma in. Också en sjukt bra bok! Han skriver så otroligt bra! Sedan köpte jag Pappersväggar. Han har skrivit 10 noveller och samlar dem i en bok. De är sååå läskiga. Usch, usch, usch! Men såååå bra. Jag ska bara köpa Människohamn. Jag har läst på baksidan många gånger i bokaffären. Den handlar om en pappa med en dotter. Dottern försvinner spårlöst när hon och pappan är ute på isen en vinterdag. Hon försvinner på ett ställe där hon bara inte kan försvinna, där det är omöjligt!

Men Maja (dottern) finns ännu i världen, på en plats där han, pappan Anders, inte kan nå henne. Låter det inte hemskt? Samtidigt hemskt bra? Burr…

På gymnasiet fick vi läsa lite av Edgar Allan Poe. Han är mest känd för sina skräcknoveller. Jag minns tydligt en vi fick läsa: ”Det skvallrande hjärtat”. Man fick läsa det ur ett ”jag perspektiv”. En man som skulle ta hand om en äldre man, och stör sig så grymt mycket på hans ena öga (jag tror gubben är blind). Så killen öppnar dörren till gubbens sovrum varje natt, och för var natt som går vågar han öppna dörren ytterliggare. Han är så försiktig som möjligt för att gubben inte ska vakna. Men han ser ögat varje natt. Det slutar med att han dödar den stackars gamla gubben och får för sig att han fortfarande hör ljudet av the old mans heart. Till slut tappar han förståndet och blir spritt språngande galen!

En riktig hejare på böcker! Om ni inte visste så är det Selma Lagerlöf som är avbildad på 20-lapparna. Hon föddes i Värmland 1858 och dog i sitt föräldrahem 1940. Men innan dess så hann hon faktiskt ta emot nobelpriset i litteratur (1909). Hon var dessutom den första kvinnan i Svenska Akademien och den första kvinnan som tog emot nobelpriset. Hennes debutroman utgavs 1891. Kan ni gissa vilken det är? Gösta Berlings saga.

Hon föddes med en höftskada. En ledkula i höften saknade ordentligt fäste. När hon var tre år gammal blev hon sjuk vilket resulterade i att hon blev förlamad i båda benen. Men det försvann faktiskt efter ett tag. Hon hade inte lika lätt att leka som de andra barnen, så hon satt ofta och läste. Redan som sjuåring bestämde hon sig för att bli författare.

Jag tror absolut inte på någon gud. Men jag tror att det skulle kunna vara intressant att läsa Bibeln. Bara för att. Se hur de riktigt tänkte så pass långt bak i tiden. Jag hade faktiskt en klasskompis på gymnasiet som höll på med Bibeln, och hade läst Koranen innan. Han ville läsa alla religioners biblar om man säger.

Jag hade inriktning teater på gymnasiet och där läste vi massor av pjäser. Bland annat en pjäs som handlade om en änka och en herr Smirnovf (eller hur hans namn nu stavades). Vi läste pjäsen innantill och spelade upp den samtidigt. Det var verkligen jätteroligt. Man spelade ut som bara den och vad vi skrattade! Det är en rätt gammal text som utspelar sig på, ja, jag vet inte riktigt, kanske på 1700-talet. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad den heter nu, men jag lovar att kolla upp det tills nästa gång jag skriver.